- Project Runeberg -  Västerut. Skisser och noveller /
93

(1907) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På höstsidan.

Skenet från hänglampan i mamsell Håkansons
diversebod upplyste dunkelt nog gatan utanför, men man var ändå
glad att äga den halfljusa fläcken till ledning, när man
nerifrån bryggorna trefvade sig uppför backen. Det fanns
visserligen en sömnig lykta i andra ändan af Strandgatan, men
hon räckte icke till, då man svängde af uppåt vägen.
Isynnerhet icke en sådan kväll som denna, när hon tog sig ut som
en flämtande och svängande ljusprick någonstädes mellan
himmel och jord.

Höststormarna hade kommit tidigt i år, det blåste
för-tvifladt nere vid bryggorna. Vattnet dånade och skvalpade
under sjöbodarna och sköljde här och där öfver gatstenarna,
ja, på sina ställen slog vågsvallet upp ända till fjällmuren
och blandade sig med vattnet, som kvälde fram därur.
Skummet fräste och lyste hvitt, och ville man gatan fram, fick man
passa på, innan nästa vågberg reste sig och ursinnigt kastade
sig öfver de stora ojämna kullerstenarna.

Utefter den smala Strandgatan hade man för det mesta
gått till sängs. Det var icke värdt att sitta uppe och höra
på, hur det dånade därute i mörkret och knakade i allt hvad
skjul och brädfogningar hette.

Tankarna kunde nog ändå falla på alla dem, man ägde
på sjön vid detta lag — kanske många hundra mil härifrån,
så att det ju icke var gifvet att det stormade likadant där nere
i Stilla hafvet eller Atlanten, men man var ju aldrig lugn ändå,
Herre Gud nej 1 när kunde man ha ro här ute. Var det annat
än att vänta, ängslas och så ängslas och vänta igen?

Först nu dessa välsignade bref, som kunde komma hvar
tredje, hvar fjärde månad, men som man alltid började vänta
en månad för tidigt. Och hade man en gång börjat, så
fick man fortsätta: hvar postdag, två gånger i veckan, kl. 8
på morgonen, att samlas på den smala bryggan, utanför det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:38:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shavaster/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free