Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när vintern gått och sommam strukit med och det
åter vardt höst, då blef alltsammans som en dröm. Man
hade lefvat och njutit sorglöst, medan man kunnat och icke
tänkt på morgondagen. Stora pengar hade kommit, och
stora pengar gått. Korgar med konjak och punsch hade
försvunnit vid de muntra lagen, mycket hade lagts i vadlotter
och i båtar, tunnorna hade läckt och laken runnit ur och
lika mycket gått förloradt som vunnits.
Och så lade sig åter så småningom det tryckta, underligt
stilla öfver stranden, nordan blåste isig och bitter hän öfver
den grå vattenytan, och de tunga, bekymrade anletena
syntes ej på gatan som förr, ty kvinnorna höllo sig inne och
drogo sig fram under svält och hårda ord.
Men medan man i afton sof utefter gatan och drömde
om, att stormen vältrade vågorna skyghögt öfver »Anna» och
»Goda Hoppet», men också att han dref sillmassor mot land,
var det ännu lifligt uppe i backen, där skenet från mamsell
Håkansons bodlampa svagt vägledde dem, som styrde och
ställde utanför med att uppsätta stånd och slå fast bräder.
Ty i morgon skulle höstmarkanden börja. Det hade icke
hjälpt allt hvad länsman och herrarne i orten gjort för att
taga bort denna osed. Landtfolket strömmade ned till byn,
och med ångbåten i dag hade från grannstäderna anländt en
hel här af krämare, schackerjudar, modister och
kramhand-lerskor i halfhandskar, muffdiser och bajadärer. Det var
hårda tider, och småhandlandena i backen hade ingenting
emot att få en liten inkomst genom att hyra ut den plats, de
rådde öfver, utanför sin bodar. Konkurrensen var ej så
farlig, snarare lockade marknaden ned bönderna, och det gällde
nu en kamp på lif och död för att genom frestande varor fånga
kunder.
Uppe på skollärarens gård hade cirkussällskapet fått plats
för sitt tält. Det hade kommit landvägen från staden, en
brokig karavan med magra hästar och barbenta, utsvultna
barnungar — lilla Terese, underbarnet med tunna, gyllne
lockar och ett moget sorgset bedjande uttryck i sina stora
blå ögon och en öfvermåttan tjock, halfgammal fru med
falkögon och hatt med prunkande röda rosor.
Och så hamrades och byggdes upp, slogs fast och
jämkades med bräder och bord längs hela backen. Man
traskade omkring med handlyktori smutsen och mörjan, medan
blåsten pep och hven ohyggligt ute från sjön.
— Ved no’n om löteipa ska’ stå ude me i möron?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
