- Project Runeberg -  Västerut. Skisser och noveller /
99

(1907) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sökte göra sin stämma så redig hon kunde, fast tårarna
stodo ända ut i ögonhåren och droppade ned en för en —
jag säger, att det är lättare att vara ödmjuk, när man inte ä’
fattig som hon. Jag har inte alls försvarat, att hon gör som
hon gör, hon är mycket opraktisk, och hon dömer ofta
orättvist, men jag älskar, att hon kan vara så spänstig, ja det gör
jag, och för att hon aldrig förnekar sig själf, om hon också
svälter.

— Förnekar sig själf? Snälla Eva, ska’ vi nu inte
förneka oss själfva? hvar dag och stund? Det väntade jag då
ändå inte af dig.

Pastorskan darrade på den milda rösten, och en
förunderligt skarp blick sköt fram ur de grå ögonen.

Den lilla frun med den klara blicken blef så röd, det

Den lilla frun med den klara blicken blef brännande röd,
det var som lysste det henne att skaka af något, och som
njöte hon af att skaka af det för en gångs skull, en enda gång
bara.

— Nej, inte sina åsikter, nej, inte hvad man tror på.

— Jaså, inte när man tror och tänker det, som ä’ emot
Herrans ord — emot allt som i evärldliga tider ansetts som
dygd och moral?

— Nej, det är detsamma, bara man tror på något,
riktigt fast tror på det, så ska’ man stå för det och så ska’ man
inte dölja på det, om det också vore att få all världens
härligheter att göra det.

— Ska’ man framhärda i en orätt, i en syndig tro —
en som leder till helvetet?!

— När man tror lefvande på något, så tror man
naturligtvis att det är det rätta, inte trodde man annars på det.

— Så har man att bedja Herren upplysa ens arma ögon.

— Ja, men när man fast tror, så anser man ju inte, att
inan behöfver upplysning, hur kan man då begära, be därom ?

— Så mycket sorgligare, dess mer behöfver man bedja,
anropa. Kära Eva, det här var verkligen sorgligt, aldrig
trodde jag —

Pastorskan vände sig med ett litet vemodigt leende till
de andra, halft ursäktande, att man så kunnat förgå sig.

Alla i boden tego. Ingen kunde riktigt följa med det
här. Man visste af gammalt, att fru pastorskan och
skol-lärar Tengvalls fru inte drogo jämt, men fru Tengvall yttrade
sig sällan. Detta lät i alla fall förfärligt, var inte
skollärarns fru gudfruktig? I alla fall var det mamsell Kneipe
alltsammans kom från.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:38:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shavaster/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free