Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde förlåta mannen ett snedsprång, att en kvinna, som
fallit, ändå kunde äga renhet, ja, vara bättre än många män,
som ansågos för hederliga, och mer sådant.
Hvar i all världen hade detta kommit ifrån? Hon, som
ville vara så fin och ha så god ton!
Och i allmänhet kunde man heller icke säga annat, än
att hon hyste hvar hederlig människas sedan gammalt
vördade tänkesätt. Var hon icke rent af hänförd af kungen, som
man nu för tiden börjat så skamligt angripa och väga på
enom våg, och talade hon ej om allt stort och godt, som
vore hon en kristen? Man kunde ej förklara saken.
Det gick ett svagt, oredigt rykte om en präst, som
varit förlofvad med en ungdomsvän, hon ägt, och att prästen
icke förhållit sig så alldeles riktigt mot vännen. Att vissa
olyckor inträffat.
Detta var längesedan, men hur det var, tycktes tankar
ha smugit sig in, grott sig fast, drömts igenom år från år,
tills de sprungo fram som häpnadsväckande uttalanden,
hvil-ka gåfvo eko bland de allvarliga, nakna skär, där prästen
var det högsta lefvande väsen, och fädrens åsikter om moral
och ärbarhet, Oud ske lof, lefde i trogna sinnen.
På senaste tiden hade vissa ljud nått ditut, hvilka
stämde ihop med Selma Kneipes bedröfliga missgrepp.
Man hörde om böcker, som skrefvos, om sträfvanden,
som pågingo ungefär i samma riktning — men detta
förbättrade icke det hela.
Nej, det var till sist, som hade alla dessa sorgliga
tidens tecken ägt sin egentliga upphofsman i Selma Kneipe.
Och nu hade hon hamnat här på fiskläget.
Tiderna voro svåra, folk höll sina barn i folkskolan,
och hon stod rådlös.
Det var så litet hon behöfde för att lefva, men något
fick det ju vara, och nu höll det på att blifva mindre än litet.
Det lilla hon kunde taga sig till hade ingen afgång här
bland det fattiga folket. Hon gjorde småsaker af fiskfjäll och
papp, men ingen hade råd att köpa.
Och när hon så svalt och frös, kommo människor till
henne, voro öfverseende med hennes obehagligheter, bjödo
henne mat och dryck och sina hus och hem, sina råd och
anvisningar, hela sitt lilla enformiga lif, inklämdt mellan
bergen, förkrympt af omsorger och ensamhet, uppfyldt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
