Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt vidare, det var ännu icke köptid. Man började bli orolig:
uppe i backen, ty i dag tycktes det aldrig bli den tiden.
Då och då trängde sig flockar af strandflickor upp
nedifrån backen. Långa rader af bleka, smärta fiskartöser arm i
arm, med kjolarna slafsande om benen, de tunna sjalama
kastade öfver hufvudet, småfnittrande, orädda, nyfikna. De
tittade åt alla håll och körde på vidare, nickade åt bekanta och
förde med sig en lukt af rå fisk, sjötång och saltlake.
De skulle upp på skollärarens gård, där den ena
föreställningen efter den andra följde utan uppehåll, medan clowns,
tittade ut ur tältet och gjorde grimaser åt folkhopen eller
till och med som lockbete en och annan kullerbytta på.
marken. Men i öppningen satt den tjocka frun med falkögon
och de röda rosorna. Hon såg arg ut och hade händerna
instuckna i en stor gråhvit muff, och bakom förhänget därinne
stod den lilla Terese i tricot och huttrade af köld.
Så gnällde fiolen och hon hoppade in och kysste småleende
på fingret åt publiken, och en af hennes »bröder» tog och
böjde henne bakåt, så att hufvudet tittade fram mellan benen
— ett flämtande, eldrödt ansikte med ett beständigt, nervöst
småleende. Han bar henne som ett knyte rundt omkring
bänkraderna, och herrskapen, som för att uppmuntra konsten
slagit sig i hop om första bänken, klappade henne på hufvudet
och bjöd henne skrattande på sockerbröd och karameller,
hvilka hon behändigt nappade efter, medan blodet färgade
pannan allt rödare. Det fick hon göra om och om igen,
ty de finaste konsterna gömdes till kvällen, då man hoppades
på talrikare publik.
Men nere i backen vid gästgifvaregården blef trängseln
större och större, folk strömmade dit i täta skaror, det
blef en stockning, så att man hwarken kunde komma ned
till sjön eller upp i backen. Så mockades gräl, ölbuteljerna;
hade allt flitigare afgång, tungbanden löstes och en hop
bonddrängar armbågade sig fram rödmosiga, leende och frikostiga.
Efter dem följde en annan sjungande och säll flock med
armarna om halsen på jäntorna, hvilka sträfvade emot, men de
hade bjudits på så många glas, att det icke var på allvar
menadt. Några halfherrar med binokler dinglande vid
urkedjan och hattarna på örat raglade omkring med slöa, ljusblå
blickar, kallade fiskarflickorna för »lilla mamsell» och ville
bjuda på karameller med deviser. Men strandtöserna veko
undan, skockade sig tätare ihop och fnittrade, medan herm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
