- Project Runeberg -  Västerut. Skisser och noveller /
107

(1907) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det bröt fram så öppenhjärtigt som ett barns klagan.
Så böjde hon ned hufvudet mot muffen och fru Tengvall såg,
att tårarna droppade ned. Men hon låtsade om intet utan
sade muntert:

— Ja, vet du, du skulle göra som de andra — gå på du
och locka bondgubbarna att öppna på skinnpungen, det ha de
minsann godt af, åh, jag tycker det skulle vara riktigt lustigt.

— Jag kan inte, jag kan inte — åh, det är så förfärligt
att stå här, det förstår du inte.

Muffen kom ända upp för ansiktet, och hon riste
hufvudet som af kramp.

De, som stodo däromkring, började se förvånade ut.

Fru Tengvall rodnade litet, böjde sig fram och hviskade
hastigt:

— Låt mig försöka ett tag — åh, låt mig, vet du, det
skulle riktigt roa mig.

Selma Kneipe såg hastigt upp och det drog något stelt
öfver dragen.

— Nej, nej, visst inte, åh, för all del, bry dig inte om
mig, för all del.

Men fru Tengvall ställde sig bestämdt bakom bordet och
började i munter ton:

— Så där ja, far lille, kom nu hit — det här ä’ rara
saker, det får man inte alla da’r minsann — Peter i Ölsbo,
se så, jag vet allt, att det finns sedlar i lommen jag, fram
med dem nu bara. Åh, hvad är det för slag, mor Anna, det
blir just bra till byrån i hennes finfina kammare det, och så
billigt se’n.

Först såg man förvånad och tveksam ut, till och med
de, som ej stodo rätt på benen kände igen skollärarefrun och
gjorde försök att stå stadigt och hålla mun, då strömmen
förde dem förbi.

Men småningom stannade folk, började skratta, drogs
med af den muntra svada, som skolmästarens lilla fru slog
omkring sig med i allt upprymdare ton.

Hon stod där röd och käck, ögonen lyste — hon fick
flere att köpa, slutligen stodo packade led omkring bordet,
pengar flöto in i lådan, och Selma Kneipe reste på sin
lilla gestalt och hjälpte ifrigt till att välja ut de olika
småsakerna.

— Kors i all världen, bevara oss väl, har ni hört, kan
ni tänka er?

Fröken Jansen störtade in i kammaren, där pastorns och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:38:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shavaster/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free