Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flere af ortens ståndspersoner sutto ikring fönstret och
nyfiket tittade ut.
— Ja, herrskapet kan inte se det härifrån, det är alldeles
invid väggen — längre uppåt. Fru Tengvall står och säljer
för Kneipan, mamsell Kneipe ville jag säga, hon har stått
en lång stund och lockar alldeles fullt med bönder kring
sig.
Minst åtta näsor trycktes ifrigt mot rutan — nej, det
gick inte, så sprang man till dörren och tittade ut, alla skulle
öfvertyga sig. Jo, det var ju verkligen sant. Och hon var
så upptagen och pratade till och med, så att folk skrattade
omkring henne.
Man var så förvånad, att man utan ord stirrade på
hvarandra.
— Detta är ledsamt, sade pastorn ändtligen och såg
allvarsam ut — verkligen ledsamt.
Han spatserade fram och åter med händerna på ryggen.
Fru pastorskans Uppsyn var mildt bekymrad.
— Jag fattar inte Eva och det efter i går, det är så
underligt, det är som det vore något trotsigt riktigt hos
henne, som om hon inte kunde hålla ut i frid.
— Ja, det må jag säga, afbröt kallt en elegant fru, som
var född adel, och hvars man ägde ett stort gods några
några mil inåt landet, att det var en egen smak. Har hon
inte uppfostran, lilla fru Tengvall? Jaså, ja, jag har hört,
att hon har det. Ja, det må jag säga, det var en egen
smak.
— Nå, det är nu litet studentfasoner, sade pastorn i
lätt ton och log sympatiskt mot den eleganta frun.
— Men det är inte bara detta — han blef åter allvarsam
och slog ut med handen. — Det kommer en vida farligare sida.
Absolut orätt kan man ju inte kalla det, men genom detta
lägger hon ändå hyende under mamsell Kneipes tyvärr
allt för väl kända högmodssynd. Hon hindrar henne att
besegra sig själf och i ödmjukhet sänka sig ned till den
ställning, det behagat Herran att försätta henne i, det är att
uppenbart hindra hans verk — därför är det ledsamt,
verkligen ledsamt.
Man började halfhögt tala i munnen på hvarandra.
— Och olagligt nästan — ja, har hon fräjdebevis? Har
hon kanske? Det är ändå lag på, att hvar och en, som säljer
ska —
Pastorns stämma liördes långsam och bekymrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
