Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur skönt ändå att lida för en idé, hon visste, att hon
försökt på, och i vissa högtidsstunder kände hon sig så
belönad, så styrkt, att hon gärna kunde svälta lite.
Under det hon läste, kom fru Tengvall. Hon såg
förgråten ut och undvek lampan.
Selma flög emot henne varm och strålande.
— Tack, kära Eva, tack min vän, sade hon patetiskt
Kom och sätt dig här — får jag bara läsa de här raderna för
dig? Ä’ det inte skönt och styrkande du ?
Fru Tengvall satt tyst och hörde på, hur värsema
rullade ståtliga och afrundade genom stillheten.
— Ack du, hvad ä’ det yttre lifvet med allt sitt lilla,
lilla, då man ändå kan lefva för det stora — det stora hela!
Selma slog ihop boken och började med glänsande ögon
gå fram och åter.
— Det är roligt, att du kan ta det så, lilla Selma, sade
fru Tengvall vänligt — jo, det var mycket vackert. Hur är
det med dig nu? Jag skulle just springa inom för att höra,
hur mycket pengar du fick?
— Jo, det var ett riktigt godt kap, jag känner mig
stormrik.
— Ja, nu har jag tänkt, att du rakt af med detta lilla
skulle försöka något, du kunde ju till exempel börja baka
småbröd, finare småbröd.
Selma Kneipe stannade — något af det högstämda, som
burit hela hennes lilla person försvann, då hon svarade:
— Ån, det lönar sig inte du, jag behöfde mer till det.
— J°> Jag tror bestämdt, att om du talade vid några
familjer, skulle man allmänt vara villig att försträcka —
låna —
— Jag?!
Det ljöd som ett skri.
Selma Kneipe blef röd ända upp till öronen, om den
lilla tunna munnen kom något hårdt, bittert, som med ens
gjorde ansiktet gammalt
— Ta’ emot något af aila dessa, som trampa på mig —
som icke förstå, hvem jag är, jag, som fått en sådan
uppfostran — bara för att jag är fattig. O, hvad det är
ynkligt, smått.
— Men detta är sjukligt, Selma, det är orätt, blif inte
ledsen, att jag säger det — men du har orätt. Det är ju i
grunden vänliga människor och du inbillar dig bara.
— Nej, nej, Eva, jag gör det inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
