Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gänge, och jag kan ej förneka mina åsikter. Då kan jag ju
heller inte äta deras bröd. Det är så klart och enkelt tycker
jag-
Fru Tengvall teg en stund. Slutligen:
— Men det är för din egen skull, Selma, jag tror det är
en plikt mot oss själfva att icke lefva ensamma, vi behöfver
hvarandra, vi blir ensidiga.
— Ack du, nej, — jag ska’ säga dig någonting.
Selma stannade framför henne och talade lägre, nästan
med hemlighetsfull ifver.
— Jag har aldrig hört hemma här — människorna
ä’ så småaktiga härute, de ser aldrig något af det stora
hela, rika, som lefver därute i världen, och så sitter
de där så små och gammaldags, så mossen kan växa
öfver dem. Nej, därute, ser du, där gäller bara det
personliga, det som ä’ bildadt och sant och storsinnadt, där vet
man alltid hvad god ton och belefvenhet man och man
emellan vill säga, ingen sårar den andra vettlöst, och jag
ska’ säga dig någonting, det ä’ just det, som håller mig
uppe, — att där blir jag förstådd.
— Ja, men Selma, dit kommer du ju aldrig, och du har
ju aldrig varit där. Vet du, jag tror att världen är sig lik
just öfverallt.
Hon afbröts tvärt.
— Lik? Åh nej du, det har jag kännt, ser du, då
skulle jag vilja dö, dö genast. Nej, men jag ska’ säga
dig något, jag kommer aldrig dit här i tiden, men det är
något inom mig som säger, att en gång gör jag det. Jag
är ingen kristen —
Hon fick i hast det där bittra, hårda uttrycket i ögonen.
— Nej, jag aktar både präster och allt hvad de
lär ringa, det ä’ bara prat och ord, ser du, själfva gör de
hur som hälst, jag vet det jag — och jag tror inte på att
en människa kunde lida för hela världen. Men jag tror på,
att efter detta, då kommer vi ett stycke högre, då kommer allt
det fram, som vi här har haft bundet inom oss, då få vi
utvecklas så, som det passar oss — och allt, som vi drömt om
och längtar efter att bli, det bli vi där — ja, och det, det
gör att lifvet kan aldrig, aldrig riktigt slå ned mig.
Hon såg strålande på de små rutorna, där gardinlappen
flämtade o ch vajade i draget.
Det blef tyst en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
