Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afskräde, som kastades dit. Måsarna och tärnorna gjorde
samma erfarenhet. De kunde komma i stora flockar och
dyka ned i sundet efter sill, men då fisken ej gick till
därinne, lyfte de på de stora, hvita vingarna, flaxade vresigt,
utstötte skarpa, hesa skrin och flögo bort — ut till hafs och
sågos ej mer.
Men det hände icke ofta, ty måsarna ha skarpa ögon
och dumma sig sällan, då skall hungern vara stor.
Så gick vår och sommar, höst och vinter. Om
försommaren kom Ola Jensen och släppte vall några magra fårkrakar
på Lässöskärets östersida. Där lämnades de åt sig själfva
tills frampå hösten, då rägnandet började dag ut och dag
in, omväxlande med västanstormar och sydvindsbyar. Ty
fåren fara illa af väta.
Gud förbarme sig så tunna de voro och så magert det
betet var: korta, förbrända grässtrån och rödbrun mosse
inunder. Det var att hålla lifvet kvar, men inte mer. Så
svaga voro de, att de sällan orkade bräka, och när de icke
kunde nafsa af mer på solbacken ,gingo de ned till stranden
och sökte efter tång.
Men Ola hälsade på emellanåt och hade med sig
brödkakor. Han for omkring på ön, skrek och sjöng, och ibland
lade han sig på magen med katekesen framför sig, sparkade
med benen och läste högt med snörflande, sjungande röst.
Eller också satt han med knäna uppdragna under hakan
och stirrade på rönnen. Han drömde om att klättra ditupp
och plocka rönnbär, när hösten kom. Det retade honom
väldigt, att det icke skulle gå för sig. Han gjorde det ena
försöket efter det andra i tankarna, men nej Gu’ om det
gick, lell.
När hösten kom, öppnades trankokeriet. Det drefs ej i
stor skala, några fiskare inne från fiskläget hade slagit sig ihop
därom, och Jensen, gubben, kokade.
Om natten sköto båtarna med vadsill in i sundet och
lade till. Fock och storsegel bärgades, de slogo och flaxade
för kastflagorna härinne, det hade varit nätt, att båten
kunnat klara sig med topp för frisk kuling, så lastad var han.
Karlarne stodo till knäna i sill med fjäll på
oljekläderna, sydvästen, håret och ögonbrynen, hojtade på
Jensen och drucko öl och brännvin. Det var bitande kallt härute
om höstnätterna, nordvästan trängde igenom inpå kroppen.
Den tid trankokeriet pågick dracks det våldsamt i
skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
