Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
os, han trifdes egentligen icke i frisk luft. När hösten kom,
och magasinet öppnades ute på Lässö, mådde han allra bäst.
Så gick han omkring småhvisslande och småpysslande.
Var det vackert väder, satt han ute tätt invid kitteln och
lagade staf, han fuskade en smula i tunnbindaryrket.
Ola kom ut med bränsle då och då. Jensen stod och
såg på, när han landade, nickade och gick därpå in i
magasinet, lade sig till mellan tunnorna och snarkade snart, så att
det genljöd i det tomma löftet.
Nu rådde Ola sig själf. Först fyrade han på, så att
elden stod ut alla kanter och slog upp mot fjällkammen. Huj,
det var gladeligt att skåda! Och så uppgaf han höga rop,
tjöt och sjöng och kastade i obändig vildhet sten ut i
vattnet. Han rörde i kitteln, sprätte upp med fisken, så att
den for ned igen med ett segt klaskande i den vämjeliga
mörjan. Därpå till att hugga och bryta sönder bränsle. Det
gick med brinnande fart.
Ibland stod han med händerna i byxfickorna och
stirrade ut åt sjön.
Han såg på rönnen men tänkte icke på den utan på en
mängd andra saker. Hälst hur han skulle komma på sjön.
Men det var inte till att tänka på det, lell. Se’n Calle
drunknade nere vid Kap Horn och lill-Peter en månad därefter
i själfva fjorden en byig dag, var det inte tal om att få
mors lof. Jensen svor också på, att den saken aldrig skedde.
Han hade sina funderingar.
Det var änna bedröfligt detta, ty Ola hade öfver all ting
annat lust till sjön. Jösses, när det hven i tacklen och
sjön stod in som ett öskar och spolade öfver däck.
Det hände, att Ola var därute, när vadbåtarna lade till.
Då bjöds han på öl och brännvin. Först drack han några
klunkar öl och ville icke mer ha. Men när han trugades,
blef det mer, så fick han vanan, söp sig dödfull och oregerlig
och låg i magasinet och sof inpå ljusa dagen. Jensen gick
ut och in och såg argt på honom, brummade onda ord men
lät honom ligga och slog honom ej. Efter detta skämdes
Ola och var spak flere dagar.
Så gingo vintrar och kommo somrar. Rönnen växte
långsamt, och de tunga klasarna hängde djupare ned öfver stupet
och vajade sakta, när vinden låg på som värst och slet i stam
och grenar. Han hade blifvit böjd och bar glest och spritigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
