- Project Runeberg -  Västerut. Skisser och noveller /
122

(1907) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aldrig tid. Ja, han hade så brådt, att folk inte en gång riktigt
visste, hur han såg ut.

I många år hade han stått under utbygget på Petterson
C:is magasin inne i Blekvik och sålt något krafs,
det nu var: knappar, rullar, nålar, hjärtan, kors och
giktringar. Allt mäkta smått, i små hvita askar, men frågade
man efter en sak fanns den alltid någonstädes på, under
eller bredvid bordet. Det var sällan man fick ett nej, och
ändå såg det så smått ut alltsammans, såg ut som något
man visste icke hvad.

Man hade en känsla af, att han rent af
flög, den lille karlen, bakom sitt bord, dök ned, dök
upp, ordnade, bredde ut och packade in. Eller ock stod han
och täljde på några små outgrundliga ting, och fingrarna
gingo snabbt och nervöst. När en kund stannade, såg han
icke först upp på honom utan med ens ned i sina askar,
letade på bordet, under bordet, bredvid bordet. Så fick
han fatt i det begärda, lade in det och gjorde en liten vänlig
bock.

Fingrarna återtogo genast sina snabba, feberaktiga
rörelser, men kunden hade knappast sett hans ansikte.

Vissa tider var han försvunnen, hade kilat till Göteborg
på en spatsertripp.

En morgon voro då bord och bänk borta, men
soluppgången såg den lille mannen på väg söderut, småspringande
med sin låda på ryggen och hufvudet sänkt.

Det varade icke länge, förrän han var tillbaka. Stilla
och glad, frisk och sysslande stod han åter bakom sitt bord.
Bara nyupptagna askar och små blänkande ting vittnade om
hans lilla springtur. Han låtsade aldrig därom.

Men hur han sprungit, och hur han sysslat, hade han
samlat pengar.

Och plötsligt en dag seglade tyste Jan ut till Lässöskär
och byggde en väderkvarn.

Han skulle bli mjölnare. Hvad folk skrattade åt den
saken! Men tyste Jan sade hvarken något om det eller
om sin mening i öfrigt.

Han byggde färdig sin kvarn, och när det var gjordt,
försvann det lilla bordet under utbygget på Petterson C:is
magasin för alltid, io ch tyste Jan flyttade ut till Lässöskär
och blef mjölnare.

• *

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:38:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shavaster/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free