Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar efter år brukade gamle Jensen sitta på kvarnberget
med snuggan i mun och titta utåt sjön, eller också såg han
öfver mot Jans kvarn, hur flitigt och snällt den gick, och
hur förmögenheten växte.
Ty Jan blef en förmögen karl till sist.
Han gick i barndom, gamlingen och satt och
småpratade :
— Håhå-jaja — den vägen med alla tre, i sjön ändå, det
hade inte hjälpt det inte. Det vår Herre vill, det låter Han
ske.
Men i det första strömmade folk ut till rönnen och
skulle se på det märkliga. Det var icke stort att se. En
gammal halftorr rönn med röda tunga klasar vajande sakta öfver
djupet. Ingenting mer.
Somliga menade, att det kunde man då sagt förut, så
vild som Ola var. Man andra togo sig för att undra, hvad
vår Herre kunde mena med att sätta hit rönnen midt i
fjället, så att den skulle bli orsak till, att Ola Jensen fick
sin död. För undantagandes att han var svår till att dricka,
var Ola en galant och hygglig karl.
Västerut.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
