Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två månader efter sitt bröllop reste kapten Janne
Bovik på långtur och efter fyra år hade det ännu icke slumpat
sig så, att han kunnat befara hemtrakterna.
Det hade varit en vårdag som denna. Brännvarm sol
öfver fjorden — ångbåten söderut, som drog den djupblå
fåran efter sig i vattnet, och röken, som svann bakom
Mistskär.
Och när Anna den dagen långsamt gick tillbaka från
bron mot strandgatan var det som om med ens den flod
af poesi, som en tid brutit fram öfver hennes lif, torkat ihop.
Lifvet började ånyo sådant det varit förut, innan den
glade, tanklöse Janne Bovik begynte slå för den slutna,
mörkögda Anna Olsén. Endast att hon nu fick sina bref
hvar tredje månad, och »träksedel» hvar månad från redaren
samt att hon flyttat in i Janne Boviks hus och rådde sig själf.
Hon var uppfödd i och till arbete, och det fortsattes
i det nya hemmet. Hon spann sitt eget lin och väfde hvar
tråd. Hela huset fick ny uppsättning af linne, trasmattor,
duktyg. Och när det icke fanns mer att göra, hjälpte hon andra,
spann och väfde, kastade sig öfver hvarje tillfälle, borstade,
luftade, fejade, piskade. Hon ägde krafter till allt.
Ibland föreföllo henne dessa två underbara månader
som en dröm.
Det blef som förr i världen, då modem lefde, hon
fortsatte alltsammans nu på egen hand.
Steg upp 6 om morgnarne året om, arbetade enformigt
om hvardagarna och for om söndagarna till grannsocknen,
när »gamlingen» predikade. Gamla fm Olsén hade hört till
de troende, hvilka ansågo unge pastorn i deras egen
församling lös och ytlig, hvarför de efter gemensam, tyst
öfver-enskommelse stannat hemma de dagar, han tjänstgjorde.
Så hade man i stället läst Schartaus predikningar, och
på eftermiddagarna tagit en promenad tillsammans utåt vägen
och därefter hållit sig hvar på sitt mm. När Anna icke läste
modems böcker, kunde hon få fatt i någon gammal
auktionsroman.
En bok varade för henne en hel vinter. Hon var i
allmänhet icke road af att läsa. Hon kunde icke samla sitt
sinne till att följa med inbillade personer och saker,
tan-kame gledo jämt ut åt hvad som skulle göras i huset eller
på småting, som händt, och hon lade bort boken, sträckte
sig ut genom fönstret och såg bort åt sjön. Det var så be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
