Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värdinnan stod vid spiseln.
— Går det någon båt eller färja öfver i afton?
frågade Elisa med ängslig röst.
— Nej, båtarna ha inte börjat ännu.
— Hur skall jag då bära mig åt, sade Elisa,
jag måste nödvändigt öfver!
Hennes sorgsna röst och bedröfvade utseende
rörde kvinnan. Hon ropade till en karl, som stod
nere på gården:
— Salomon, kom hit! Tror du, att Kristian far
öfver med tunnorna i kväll?
— Han tänker allt försöka på det, sade karlen.
— Det är en man, som bor ett stycke härifrån,
sade kvinnan. Han kommer hit i afton, och om
det går för sig, så far han nog öfver. Ni kan ju
sätta er och vänta här, till dess han kommer.
Lilla Harry, som var alldeles utmattad, började
gråta.
— Stackars liten, sade Elisa, han är inte van
att gå så mycket.
— Ni kan få lägga honom i min säng, så får
han sofva litet, sade den vänliga värdinnan, i det
hon öppnade dörren till en kammare med en
bekväm bädd.
Elisa lade honom, och inom ett ögonblick var
han djupt insomnad.
Själf kunde hon icke hvila. Fruktan för att
blifva gripen lämnade henne ingen ro. Hon ställde
sig vid fönstret och stirrade ut på det isfyllda
vattnet, som skilde henne från frihetens strand.
* *
•
Medan middagen inne i matsalen hos
Shel-bys serverades med tillbörlig långsamhet, pågick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
