Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras lyckade puts på det besynnerligaste sätt.
Än satt han baklänges på hästen, och än stod han
på dess rygg, allt under det han upphäfde riktiga
indiantjut, som ekade i skogen. Klockan elfva pä
natten voro de hemma igen.
Fru Shelby skyndade ut på verandan, då hon
hörde hästtrampet.
— Är det du, Sam? Hur har det gått för er t
— Elisa har lyckligt kommit öfver Jordan och
är så att säga i Kanaans land.
— Hvad menar du, Sam? Är hon död?
— Nej, visst inte, missis. Herren har fört
henne öfver Ohio, liksom i en brinnande vagn med
brinnande hästar.
— Tala så, att man förstår dig, Sam, sade nu
herr Shelby, som kommit ut efter sin hustru. Kom
in, så få vi höra, hur jakten gått.
— Ska ske, master. Jo, det var så, att jag,
såg Elisa med mina egna lekamliga ögon springa
öfver Ohio på drifisen och komma upp på andr;»
stranden.
Och Sam berättade med mustiga ord och
lif-liga åtbörder hela färden.
Fru Shelby satt alldeles tyst och blek, medan
Sam talade.
— Gud vare tack, att hon blef räddad! Men
hvar kan hon vara? sade hon, när Sam slutat.
— Herren beskyddar henne nog! sade Sam
fromt. Det här var nog en försynens skickelse,
som missis brukar lära oss, för om inte jag hade
varit i dag, så hade hon varit tagen tio gånger så
visst som en. Skrämde jag kanske inte bort
hästarna i morse och höll på med att fånga dem
ända till middagen? Och narrade jag inte massa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
