Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kristna människor skulle kunna vara så grymma
att antaga den.
— Jag tror, du börjar blanda dig i
regeringsbestyren, lilla Mary.
— Jag bryr mig visst inte om, hur ni regera,,
men det här föreföll mig så grymt och okristligt,,
att jag verkligen hoppas, att något sådant aldrig
må bli antaget. Det är synd och skam, att det
ens har kunnat bli föreslaget.
— Ja, min lilla vän, sade herr Bird, litet
förlägen, det är nu verkligen så, att en lag blifvit
utfärdad, hvilken förbjuder hvar och en att hjälpa
slafvar, som komma hit från Kentucky.
— Jaså. Vi skulle således inte få härbergera
de arma kräken öfver natten, ge dem litet mat
att stilla sin hunger och litet kläder att skyla sig
med? Säger den där utmärkta lagen så, John?*
— Men, kära du, det vore ju att uppmuntra,
rymmandet, förstår du väl.
— Då skall jag säga dig, John, att jag förstår
mig inte på lagar, men jag förstår mig på att
läsa min bibel, och där står skrifvet: »Bryt dera
hungriga ditt bröd!» och jag tänker lyda det
budet, trots alla lagar i världen.
Fru Bird var en blyg och tillbakadragen)
liten kvinna med milda blå ögon, fin rosig hy och
den mest blida och behagliga röst. Hon var så
lätt skrämd, att en medelmåttig kalkon-tupp
kunde-få henne att ta till fotterna, och hon kunde icke
förmå sig att gå förbi en skällande hund. Mera
en sak upprörde henne så, att hon fick en
lejoninnas mod, och det var åsynen af eller
medvetandet om all slags grymhet. Fastän hon i
vanliga fall var ytterst mild och öfverseende mot sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
