Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans blickar vändes oupphörligt till sängen, där
hans barn sofvo.
— Det är sista gången, suckade han.
Tant Kloe förmådde icke stryka längre. Hon
satte järnet ifrån sig och grät öfverljudt.
— Du säger, att vi måste vara undergifna,
snyftade hon, men jag kan det icke. De ta ju
lifvet af dem där nere.
— Vi ha samma Gud där som här, Kloe, sade
Tom. Jag är i Guds hand. Ingenting kan hända
mig, som inte han tillstädjer. Och i alla fall, Kloe,
var det ju väl, att det var jag och inte du eller
barnen, som blefvo sålda. Här är du trygg, och
hvad jag än får lida, skall Gud hjälpa mig, det
vet jag.
Och detta starka, manliga hjärta dolde sin egen
sorg för att trösta sina älskade.
— Men det är orätt, Tom, det känner jag på
mig. Ingen har rätt att sälja andra människor för
att rädda sig ur sin egen knipa. Tänk på en
sådan trogen tjänare du varit åt master och hur ofta
han har lofvat dig friheten, och så lönar han dig
på det här sättet.
t)ch tant Kloe kunde knappt tala för
snyft-ningar.
— Om du håller af mig, Kloe, så tala inte så
där nu, när vi kanske äro tillsammans för sista
gången. Han har alltid behandlat mig väl, och
om han gör mig sorg nu, så förlåter jag honom
af allt mitt hjärta. Jag vet ju, att han var tvungen.
Tänk på, att inte en sparf faller till marken utan
Guds vilja!
— Vi ska inte tala om det mer, sade Kloe och
torkade bort sina tårar, som oupphörligt kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
