Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket nit, var moderns milda: »nå, nå!» eller:
»inte så häftigt!» genast i stånd att lugna sinnena.
Under alla dessa förberedelser stod Simeon den
äldre framför en liten hörnspegel och rakade sig.
Han var icke störd af något larm, ty, oaktadt de
voro många i rummet, gick allt så stilla och
välvilligt tillväga, som det gör, då en fullkomlig
endräkt råder. När slutligen Georg, Elisa och lilla
Harry kommo in, blefvo de emottagna med så
glada och vänliga hälsningar, att alltsamman
föreföll dem som en dröm.
Det var första gången, Georg satt som jämlike
vid en hvit mans bord. Här kände han, att han
var i ett verkligt hem, där kristlig kärlek förde
spiran, och under denna måltid smälte bitterheten
bort i hans hjärta. Han började tro på Guds och
människors godhet.
— Tänk, om du nu skulle bli ertappad igen,
far, sade Simeon den yngre, i det han tog sig en
smörgås.
— Då skulle jag erlägga böterna, sade Simeon
lugnt.
— Men om de satte dig i fängelse?
— Då kunde väl du och mor sköta gården,
sade Simeon småleende.
— Sådana lagar äro en skam, sade gossen, och
jag halar slafhandlare.
— Har mor lärt dig sådana tänkesätt, min
son?-Jag skulle göra alldeles detsamma för
slafhand-laren som för slafven, om Herren förde honom
nödställd till min dörr.
— Ni måtte väl inte utsätta er för några
svårigheter för min skull, sade Georg, det skulle jag,
ej kunna bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
