Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig och gossen, och hvad min husbonde beträffar,
så har han förtjänat fem gånger så mycket på min
uppfinning, som hvad han gifvit för mig.
Det knackade på dörren, och Elisa öppnade.
Det var Simeon och en annan kväkare, Pinehas,
hvilken lofvat hjälpa flyktingarna på väg. Pinehas
var lång och rödhårig, med klipska ögon, modig,
tjänstvillig och snabb i tungan.
— Pinehas har något nytt att berätta er, sade
Simeon.
— Ja, inföll Pinehas, jag skall berätta dig, att
jag aldrig sofver mer än med ett öga.
Och därpå berättade han en historia om, huru
han natten förut varit ute och färdats. Han hade
tagit in i ett härberge och lagt sig på några
säckar i ett hörn af gästrummet. Då hade han hört
två karlar, som sutto framme vid bordet och drucko,
tala om, att de voro på jakt efter några
flyktingar, som de ändtligen fått korn på.
— Och jag kunde förstå, att det var om er, de
talade, slutade han.
— Hvad sade de? utropade Georg.
— Ja, hvad de sade — det vanliga — ni skulle
fångas, skickas tillbaka och straffas, så att andra
skulle mista lusten att fly. Din hustru skulle de
sälja på marknaden i New-Orleans, som de
hoppades för sex eller sju tusen kronor, och pojken
skulle de skicka till någon, som hette Haley.
Elisa hade slagit armarna om sin man.
— Så var det ett par andra, de talade om: Jim
och hans moder. De skulle också fångas och
skickas till Kentucky.
Georg knöt händerna.
— Jag kunde förstå, att de hade polis med sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
