Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillade Pinehas, och att vi få dem i hack och häl
efter oss i kväll, det är då säkert.
Georgs ögon började återfå sin gamla vilda
glans. Han tog sina pistoler och undersökte dem
tyst. Simeon suckade.
— Jag hoppas, att allt måtte gå fredligt, sade
han.
— Jag vill i alla händelser icke, att någon
annan skall råka i svårigheter för vår skull, sade
Georg. Om ni bara vill låna oss häst och vagn
och underrätta mig om vägen, så köra vi åstad
ensamma. Min följeslagare Jim är stark som en
björn, och själf är jag inte heller så utan krafter,
allra minst när det gäller att försvara hustru och
barn.
— Ja visst, det tviflar jag inte på, sade Pinehas,
men du får ändå lof att ha en kusk, annars kan du
ju inte slåss.
— Pinehas är en förståndig man, sade Simeon,
och du borde inte säga nej, när han vill följa dig,
vän Georg. Men, tillade han, och pekade på
pistolerna, var inte för snar med de där!
— Skulle inte ni handla på samma sätt, om
ni vore i mitt ställe? sade Georg.
— Jag beder att icke råka i frestelse; köttet är
svagt, sade Simeon.
— Jag tror, att mitt kött skulle bli ganska
starkt i ett sådant fall, sade Pinehas och sträckte
ut ett par armar, långa och kraftiga som
väderkvarnsvingar. Jag nästan anar, att jag med nöje
skulle hålla en af de där lymlarne åt dig, medan
du gjorde kål på honom.
— Mannens vrede är icke god för Gud, sade
den fromme Simeon. — Det syns på dig, Pinehas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
