Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlade utanför huset i den stilla, stjärnklara
natten. Matsäck och buffelhudar stufvades in, ocb
snart satt hela sällskapet på sina platser.
— Farväl, vänner, Herren vare med er! sade
Simeon, då vagnen satte sig i rörelse; och från
alla därinne hördes ett dämpadt:
— Gud välsigne er!
— Har du dina pistoler i ordning, Jim?
hvis-kade Georg.
— Fullkomligt!
— Och du vet, hvad du gör, om de hinna
upp oss?
— Jag vet, alt jag inte än en gång låter dem
slita min gamla mor ifrån mig.
De foro genom mörka skogar och öfver öde
slätter. Deras oro och förskräckelse lugnades
småningom. Harry föll snart i sömn, den gamla
gumman glömde sina farhågor, och till och med Elisa
kunde, när det led mot morgonen, knappt hålla
sina ögon öppna. Pinehas var den piggaste i hela
sällskapet; han sökte hålla modet uppe genom att
hvissla den ena muntra visan efter den andra.
Vid tre-tiden hörde Georg hästtraf på afstånd.
Han grep Pinehas i armen.
— Hur är det nu fatt? sade han.
Pinehas stannade hästarna, lutade sig ut och
såg sig omkring.
— Det kommer en ryttare där uppe på
backen, sade han. Jag tror, det är Mikael.
Georg och Jim hoppade ur utan att göra sig
reda för, hvarför de gjorde det. Alla stirrade mot
ryttaren. Allt närmare kom han, nu försvann han
i dalsänkningen, men de snabba hofslagen hördes
allt tydligare. Slutligen syntes han på en höjd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
