Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTONDE KAPITLET.
Tom börjar längta.
yfter någon tid började Tom tillvinna sig sin
herres förtroende i så hög grad, att han
fick öfvertaga bestyret att göra alla uppköp för
hushållets räkning, en sak som förut varit
anförtrodd åt Adolf. Denne, som var lika slösaktig
och tanklös som St. Clare själf, hade misshushållat
af hjärtans lust. Tom, som var både klok och
redlig, oroades i hög grad, då han kom underfund
med, i hvilken oordning hela huset befann sig,
emedan de många slafvarna gjorde alldeles hvad de
behagade, utan ringaste uppsikt eller kontroll.
St. Clare var visserligen en bra människa, men
han lät allt gå som det ville. När fröken Ofelia
gjorde honom föreställningar om, hur orätt det
var att icke taga sig af sina slafvar och försöka
uppfostra dem till flitiga och samvetsgranna
människor, hörde han visserligen på och medgaf, att
hon hade rätt, men han saknade i alla fall kraft
att åstadkomma någon förändring i förhållandet.
— Bara man är god emot dem, så är det ju
nog, tröstade han sig själf
Tom kände det som en stor sorg, att St. Clare
aldrig gick i kyrkan eller läste sin bibel, och
mången gång sände han från sin lilla kammare
böner till Gud, anropande honom att föra hans lierre
på bättre vägar. Han älskade sin glade, vackre,
unge husbonde med en blandning af vördnad och
faderlig ömhet, och han önskade ifrigt att få
tillfälle ajt tala med honom om hans världsliga lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
