Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håller på att sammansätta på gritleltaflan. Det går
långsamt och trögt, ty lian har så svårt att komma
ihåg, hur vissa bokstäfver skola formas, och demr
han minnes, kan han icke sätta ihop, så att det
blir mening i det.
När han som bäst sitter där och pustar och
svettas, kommer lilla Eva hoppande som en fågel
upp på stolryggen och tittar öfver hans axel.
— O, onkel Tom, sådana roliga figurer du
ritar, sade hon. Skall det vara kattor?
— Nej, miss Eva lilla, jag försöker skrifva till
min stackars gumma och mina små barn, sade
Tom och förde afvigsidan af handen öfver ögonen.
Men jag tror inte, jag kan. De förstå nog inte,
hvad det skall betyda.
— Ack, om jag kunde hjälpa dig, onkel Tom r
I vintras kunde jag alla bokstäfvernå, men jag är
rädd, att jag glömt dem.
Eva lutade sitt lilla guldlockiga hufvud mot
hans, och så började de tillsammans söka få
ihopen skrifvelse, båda lika ifriga och lika okunniga.
Efter en timmes ihärdigt arbete tyckte de likväl,,
att det började se ut som ett bref.
—- Tänk, så bra det blifvit! ropade Eva
förtjust. Så glad tant Kloe skall bli!
Och lutande sig tätt till hans öra
hviskade-hon:
— Jag skall be pappa, att du får resa hem
till dem.
— Missis Shelby sade, att hon skulle köpa mig;
tillbaka, bara hon kunde skailä pengar, sade Tom.
Jag tror nog, hon gör det, för hon är så god, och
unge master Georg lofvade att hämta mig, och han.
gaf mig den här dollarn som ett minne af sitt löfte..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
