Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’— Kom hit, din lilla markatta! sade St. Clare.
Topsy gick fram till honom, till hälften rädd,
till hälften illmarig.
— Hvarför är du så där olydig, Topsy?
— Miss Felia säger, att det är för mitt syndiga
hjärtas skull, sade Topsy och neg.
— Och ändå arbetar miss Ofelia så mycket
med dig för att få dig snäll.
• — Men gästgifvarfrun arbetade mycket mera!
Hon ryckte mig i håret och slog mitt hufvud mot
dörren, och ändå blef jag inte bättre, sade Topsy.
Och vet miss Felia, jag tror inte, man kan få en
elak niggerflicka att bli bättre.
Eva reste sig.
— Kom med mig, Topsy! sade hon och
vinkade åt henne.
Hon gick förut till hörnet af verandan, där
det fanns ett litet rum, som St. Clare begagnade
till skrifrum, och som var afskildt från verandan
med ett förhänge. Därinom försvunno de båda
barnen.
— Jag undrar, hvad Eva nu tar sig för, sade
St. Clare efter en stund, jag har stor lust att se efter.
Ofelia och han närmade sig med sakta steg
och tittade in.
Barnen sutto på golfvet midt emot hvarandra.
Topsy hade sin vanliga, bekymmerslösa uppsyn,
men Evas stora, blå ögon stodo fulla af tårar.
— Hvarför är du så stygg, Topsy? Du gör
mig så bedröfvad. Håller du inte af någon, Topsy?
— Vet ingen att hålla af.
— Men din far och mor då?
— Har aldrig haft någon far eller mor, det vet
ju miss Eva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
