Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgen efter Eva var stor hos alla, men
djupast sörjde hennes fader, fastän han icke talade
ett ord om sin förlust med någon annan än med
Tom.
Miss Ofelia fann en dag Topsy liggande på
golf-vet i hennes rum, utstötande högljudda jämmerrop.
Barnet hade länge försökt bära sina känslor inom
sig, men i dag, vid att se något som väckte
minnet och saknaden, hade de blifvit henne
öfver-mäktiga.
— Ack, miss Eva, ropade hon oupphörligt, ack,
lilla miss Eva!
— Lugna dig barn, sade Ofelia med vänlig röst,
försök att vara lugn!
— Jag kan inte, snyftade hon. Hon sade, att
hon höll af mig, och nu finns det ingen mer, som
håller af mig i hela världen.
— Mitt stackars barn, sade Ofelia med darrande
röst, jag vill hädanefter hålla af dig, hålla riktigt
af dig, som om du vore min egen lilla flicka. Och
det är du ju, Topsy?
Dessa ord verkade mera på den lilla
neger-flickan, än alla de slag, hon fått i hela sitt lif.
Från den dagen fick Ofelia en makt öfver barnet,
som hon aldrig förr lyckats få.
Ht *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
