Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har ju skänkt henne åt dig.
— Då måste du också ge mig ett skriftligt
intyg om, att barnet är mitt.
— Således vill min nådiga kusin också bli
slaf-ägarel Det var då det sista, jag väntade mig! Du,,
som afskyr slafveriet! sade St. Clare småleende.
— Prat! svarade miss Ofelia. Jag vill bara ha
ett lagligt bevis på det, så att jag må kunna taga
henne med mig, när jag reser, och sedan ge henne
friheten.
Han satte sig genast ned och skref ett
gåfvo-bref, kallade in ett par personer, som bevittnade
det, räckte det så åt Ofelia och sade:
— Var så god! Nu är flickan din med hull
och hår.
— Tack, Augustin. Men har du tänkt på att
göra något för dina andra tjänare, ifall du skulle dö?
— Nej, det har jag icke.
— Men det borde du göra, Augustin.
— Ja, jag tänker verkligen styra om det med
det första, sade han.
— Skjut inte upp det, kära kusin! Man vet ju
aldrig, när ens timme slår.
— Tänker du på gula febern eller koleran?
Hvad har det kommit åt dig?
— Jag tänker, att nu alltid är den bästa tiden,,
när man vill göra något godt, sade hon, i det hon
gick.
Ordet hade gripit St. Clare. Dö...? Han gick
fram till fönstret och såg ut på
springbrunnens-vatten, som steg och föll, på blomstren, på
gräsvallarna och på bilderna.
— Dö? sade han sakta för sig själf. Lämna allt
detta? Och hvad är att vänta på den andra sidan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
