Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detsamma hörde han Tom. Denne satt i
verandans hörn och läste högt för sig själf, i det
han med sitt stora finger följde hvart ord:
— Sannerligen säger jag eder: Hvad I hafven
gjort en af dessa minsta mina bröder, det hafven
I gjort mig.
— Jag skall gifva dem alla fria, sade St. Clare
för sig själf. De skola bli fria, min lilla Eva.
Han gick in i salongen och satte sig vid pianot.
— Se här, sade han till Ofelia,’ den här
sången brukade min mor sjunga. Det tyckes mig
nästan, som om jag hörde henne. Hon brukade
stå bredvid mig, och vi sjöngo tillsammans.
Han slog några ackorder och började med sin
underbart vackra röst:
Jesus, du, som måste blöda
för min synd och lida möda
ända intill korsets död,
hjälp mig att dig aldrig glömma,
låt mig i din famn mig gömma
undan lifvets sorg och nöd!
Tom hade smugit sig fram och lyssnade till
de sköna tonerna, mäktigt gripen.
— En underlig tanke, sade St. Clare, då han
slutat och suttit tyst några minuter, en underlig
tanke, denna räkenskapens stora dag, då allt ondt
skall komma i dagen, då alla vår själs frågor
skola blifva lösta.
Han reste sig.
— Min lilla Evangelina, sade han, hon fick nog
en lätt räkenskap. Mitt älskade, lilla barn,
fortsatte han, hon hade fått i sitt barnsliga, lilla
huf-vud, att jag skulle kunna uträtta mycket godt i
världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
