Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syningsmannen fram till Tom och Adolf oeh ger
dem hvar sin spark med sin grofva stöfvel.
Därefter befaller han dem alla att lägga sig, hvarefter
han går sin väg.
I en annan sal ligga ett femtiotal kvinnor af
alla åldrar. En liten vacker tioårsflicka, som
dagen förut sett på, huru man fört bort hennes
mor, har gråtit sig till sömns, utan att någon
frågat efter henne. Rundt omkring ligga yngre och
äldre kvinnor, insvepta i täcken och filtar.
Litet afsides sitta två kvinnor med finare ut
seende än de öfriga. Den äldsta, som heter
Susanna, är en välklädd mulattska med ett par milda
ögon och öppna, redbara anletsdrag. På hufvudet
har hon en turban af dyrbart rödt tyg, och
hennes klädning är vacker och välsittande. Vid
hennes sida sitter hennes dotter Emmelina, en ljus
kvarteronflicka om 15 år. Hon har moderns milda
ögon, och hennes rika, bruna hår faller i mjuka,
vågiga lockar kring hennes hufvud. Ilon är
liksom modern väl klädd, och hennes lina, hvita
händer utvisa, att hon icke varit van vid groft
arbete. De hafva båda tillhört en god och vänlig
fru, som dock rftåst göra konkurs, och nu låta
fordringsägarne sälja dem.
Månen lyser in genom fönstren på denna
förvirrade tafla, på de många sofvande och på de
gråtande kvinnorna.
— Blöt ditt hår i vatten i morgon, barn, så
att det blir rakt och slätt! säger modern.
— Hvarför det, mamma? Lockarna se ju så
bra ut.
— Du skall försöka att icke se bra ut, svarar
modern snyftande.’ Ju enklare du ser ut, ju större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
