Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emmelina började gråta.
— Håll mun, barn — intet gnäll här inne!
utbrast uppsyningsmannen.
Ögonblicket därefter började försäljningen.
Adolf slogs bort för en betydlig summa till
den unge sprätten, som beslutat sig för honom.
De andra fingo olika herrar, Tom kom sist.
— Upp med dig! ropade försäljaren och gaf
Tom en vink att stiga upp på estraden.
Tom såg blott en skara människor, han hörde
bud på flera språk, men han såg och hörde allt
som i en dimma, ett slags halfyrsel, tills slutligen
försäljarens skarpa röst skrek ordet dollars för
sista gången. Tom blef knuffad ner igen. Han
förstod, att han fått en ny husbonde.
Mannen med det vedervärdiga utseendet kom
fram och drog honom afsides.
— Stå stilla där, du! sade han med sträf röst.
Det nästa klubbslaget gällde Susanna. Hon
blef köpt af en medelålders herre med vänligt
utseende.
— Master, ropade hon ångestfullt, var
barmhärtig och köp min dotter också!
— Jag tror inte, jag har råd, sade han och
betraktade medlidsamt den unga flickan, som nu,
blek och skälfvande, steg upp på estraden.
— Jag skall göra hvad jag kan, säger den
vänlige herrn.
Men hans anbud öfverbjudes snart, och när
klubban faller, har Emmelina fått samma husbonde
som Tom. Han heter Simon Legree och äger en
bomullsplantage vid Röda floden. Emmelina föres
Legree; uttal: Legri.
Onkel Toms stuga. 7 a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
