Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af hans lefvande egendom instufvades kvinnorna,
fortfarande hopkedjade, i bakre delen af en usel
vagn, livari han själf log plats på framsåtet.
Karlarne traskade bakefter vagnen. Vägen gick
genom dystra moras och öfver ödsliga hedar. Ur
den gyttjiga marken stucko de mossbehängda
cypressträden upp sina mörka grenar, i hvilka vinden
susade liksom med långdragna suckar. Allas
ansikten sågo trötta och missmodiga ut, förutom
Legrees eget. Han tyckte sig nämligen hafva gjort
en förträfflig affär på sin resa.
— Så där, gossar, ropade han och såg sig om,
låt oss nu få en munter visa, som lifvar marschen!
Slafvarna sågo på hvarandra med ett hopplöst
uttryck.
— Nå, hur går det? röt Simon och klatschade
med piskan.
Då började Tom sjunga:
Jerusalem, min längtans hem,
o, namn, så dyrt för mig!
När skall min sorg en ände få,
när skall din fröjd jag nå?
— Håll mun på dig, din åsna! röt Legree.
Någonting lustigt ska det vara! Se så, fort bara!
En annan slaf uppstämde då en af de vanliga
meningslösa niggervisorna:
Och massa han bad mig hoppa till mån’.
Hej hoppsan, hoppsan hej.
Men när jag försökte, jag kunde inte nå’n.
Hej hoppsan lirum lej.
Slafvarna föllo in och försökte framtvinga en
krystad munterhet, men ingen förtviflans klagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
