Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit förgäfves? Han hade ju endast ett lif i
jämmer och elände att vänta! Aldrig mer skulle
han få se sin hustru och sina barn.
Tom reste sig och gick långsamt bort till den
koja, där han skulle ligga. På golfvet var det
redan fullt af sofvande människor, och en
kväf-vande luft mötte honom vid inträdet. Gärna skulle
han legat ute, men natten var kall och blåsig.
Med en suck svepte han in sig i ett uselt täcke
och sjönk ned på halmen.
Han somnade och fick en dröm, full af
himmelsk tröst. Han tyckte, att han satt med Eva
på stenbänken nere vid sjön. Hon läste för honom
med sin milda, allvarliga stämma; han hörde
hvarje ord:
— När du färdas genom vattnet, skall jag vara
med dig, och floderna skola ej fördränka dig; när
•du vandrar genom elden, skall du ej varda bränd,
och lågan skall ej förtära dig, ty jag är Herren
■din Gud, Israels helige, din frälsare.
Småningom öfvergingo hennes ord till en
himmelsk musik, hon såg på honom med sina
kärleksfulla ögon; han kände en obeskriflig tröst i
sitt hjärta, och hans blickar följde henne, där hon,
liksom buren på musikens vågor, höjde sig och
försvann ofvan molnen.
Tom vaknade. Var det en dröm? Må vara,
men han tviflade icke, att den själ, som haft sin
högsta glädje af att hugsvala, trösta och glädja
alla lidande, af Gud fått tillåtelse att fullfölja sina
kärleksverk, äfven sedan den lämnat jorden. Voro
icke änglarna Guds tjänsteandar, hade de icke i
uppdrag att tjäna dem, som här nere i
lidandes-äandet sträckte sig efter evinnerligt lif?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
