Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag har öfvervunnit och sitter med min fader på
hans tron.
Tom kastade sig på knä. Tviflets förfärliga
mörker var skingradt. Hans själ var fri. I denna
stund afsade han sig alla förhoppningar för detta
lifvet och gaf sin vilja utan alla villkor åt Gud.
När han åter kom till känsla af det jordiska,
var elden slocknad, och rummet kändes kallt och
fuktigt. Tom kröp ned i sin bädd. Men hans glädje
var för stor. Han satte sig åter upp, sträckte
händerna upp mot de blänkande stjärnor, som
glimmande syntes genom gluggarna uppe vid taket och
började sakta sjunga en lofsång, hvilken han ofta
sjungit i forna, lyckligare dagar, men aldrig med
en så jublande fröjd som nu:
När den är flydd, min jämmers tid
bland jordens nöd och kval,
jag smaka skall en evig frid
i himlens ljusa sal.
Och när i tio tusen år
jag sjungit fröjdesång,
det skall mig vara, som i går
jag sjöng den första gång.
När morgonljuset bredde sig öfver himlen och
de dåsiga, utfrusna slafvarna trögt drogo i väg ut
till fälten, var det en i skaran, som gick med lätta,
säkra steg. Borta voro alla tvifvel, försvunnen
var all fruktan; det eviga lifvets ovanskliga glädje
strålade ur hans ögon.
Alla märkte den förändring, som skett med
Tom. Han var munter och liflig och bar alla
förnärmelser med stilla tålamod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
