Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade dit upp, ty det ansågs allmänt, att det
spökade där. En gång hade en negrinna, som ådragit
sig Legrees vrede, blifvit instängd på vinden.
Hvilka grymheter, som begåtts däruppe, visste
ingen, men efter några veckor bars hon död ned.
Från den tiden påstods det, att man under vissa
ovädersnätter kunde höra ohyggliga ljud däruppe,
och att man äfven sett underliga syner i fönstren.
Då Simon Legree en gång hörde ett par negrer
hviska om dessa historier, blef han så ursinnig, att
han hotade att slå ihjäl den första, som talade ett
ord om saken. Men den kunde icke tystas ned,
skräcken för vinden spred sig, och man var till
och med rädd för trappan, som ledde dit upp.
Det var på Simons stora vidskepelse och på
detta hemska tal om vinden, som Kassy byggde
sin plan att rymma.
Kassys rum låg rakt under vinden. En dag
företog hon sig helt oväntadt att flytta alla sina
möbler in i ett annat rum, som låg långt ifrån
hennes förra. Under det hon och flera tjänare
höllo på med omflyttningen, kom Simon hem från
en ridtur.
— Hvad betyder det här? sade han.
— Jag står inte ut med att bo därinne hos
mig längre, sade Kassy. Jag kan behöfva sofva
om nätterna, jag också.
— Hvem hindrar dig ifrån att sofva? sade
Simon.
— Det kan vara detsamma, sade Kassy trumpet.
— Fram med det, din markatta! skrek Legree.
— Hvem som hindrar mig? Ja, det vet jag inte,
men kanske ni vet det? sade Kassy och spände
sina svarta hotande ögon i honom. Jag vet bara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
