Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tolf ... hviskade hon hest, nu få vi se.
Hon vände sig hastigt om, öppnade dörren till
förstugan och lyssnade.
— Tyst ... hör ...
Ett långt utdraget klagotjut ljöd ner till dem
ifrån vinden.
— Kom! sade hon. Tag pistolerna och gå
dit upp! Men strax, ty nu hålla de på som bästl
Men Simons knän darrade, och hans ansikte
var likblekt.
— Nej, sade han, jag har ingenting där uppe
att göra.
— Då går jag själf, sade hon och sprang
uppför vindstrappan, kom med!
— Nej, gå inte opp! Kom ned genast, Kassy!
ropade han.
Men hon skrattade vildt och försvann. Han
hörde henne öppna dörren till vinden; en vindstöt
for i detsamma tjutande nedför trappan och släckte
ljuset, som Legree höll i handen. Det ohyggliga
tjutet hördes ånyo. Som förföljd störtade han in
i sitt rum och slog igen dörren efter sig.
Kort därpå kom Kassy tillbaka. Hon var blek
men lugn och kall.
— Är ni nöjd nu? sade hon hånfullt. Jag har
stängt dörren. Men säg mig ändå, Simon, hur
hänger det ihop med vinden?
Hon stod framför honom hotande och stolt.
— Det angår dig inte! sade han.
Då Kassy på eftermiddagen märkt, att det
börjat blåsa, hade hon öppnat det lilla fönstret på
vinden. Detta hade gjort, att det häftiga motdraget
släckt Legrees ljus, så snart hon öppnade dörren
dit upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
