Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta listiga sätt lyckades Kassy ingifva
Legree en sådan fruktan för att gå upp på
vinden, att han hellre velat sticka hufvudet i ett lejons
gap än företaga någon undersökning där.
Emellertid förde hon själf under nätterna dit
sina egna och Emmelinas tillhörigheter samt så
mycket lifsmedel, att de skulle kunna uppehålla
sig däruppe några dagar. Hon afvaktade nu med
oro den stund, då hon kunde sätta sin plan i verket.
Slutligen var tiden att handla kommen. Det
var mot aftonen. De båda kvinnorna stodo i
Kassys rum och lade ihop sina små knyten.
— Tag nu på dig hatten, så ge vi oss af! sade
Kassy.
— Men de kunna ju se oss, sade Emmelina.
— Det är just meningen, svarade Kassy lugnt.
Vi smyga oss ut genom bakdörren och springa
förbi barackerna. Sambo och Kvimbo se oss och
sätta efter oss. Då gäller det, att vi hinna ut till
moraset. Där måste de vända om för att springa
tillbaka och lösa hundarna. Under villervallan
ila vi ned i bäcken, som flyter här alldeles
bredvid byggningen, och i den vada vi, tills vi komma
tillbaka till bakdörren igen. Detta skall villa bort
hundarna, ty de mista sitt väderkorn i vatten. Alla
äro då ute för att söka oss, och vi kunna därför
osedda smyga oss upp och gömma oss på vinden.
Där måste vi vara ända till dess de upphört att
söka. Först när man uppgifvit allt hopp och börjar
glömma saken, kunna vi tänka på att fly på allvar.
Emmelina suckade ängsligt.
— Se så, sade Kassy och tog henne i handen,
kom nu!
De båda kvinnorna smögo sig ljudlöst ur huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
