Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därpå följde han Kvimbo utan motstånd.
— Nu är massa ilsken, så det förslår, sade
Kvimbo. Det ska just bli roligt att se, hur du
kommer att reda dig den här gången.
Tom hörde icke dessa hjärtlösa ord. Han
hörde blott en röst, som sade: »Räds icke för dem,
som dräpa kroppen och sedan icke hafva makt
att göra något mera!»
Det är sant, att Toms ben darrade och att det
svartnade för hans ögon, men oaktadt denna
kroppsliga svaghet var hans själ mera stark och modig
än någonsin förr.
— Vill du tillstå, att du hjälpt till med det här,
din hund? röt Legree.
Tom teg.
— Vet du, att jag har beslutit att döda dig?
— Jag är villig att dö, master.
— Men först ska du säga mig, hvad du vet
om de båda slynorna!
— Jag har ingenting att säga, master.
— Du vet således ingenting, din svarta
lögnare!
— Jo, master, jag vet, men jag kan inte säga
något. Jag kan bara dö, master.
Tom teg ett ögonblick. Simon var mållös af
ilska. Då rätade Tom plötsligt upp sig, och
liksom det första blodsvittnets strålade hans ansikte
som en ängels ansikte.
— Master, sade han med mild röst, om ni
vore sjuk eller i nöd eller döende, och jag kunde
hjälpa er, så skulle jag ge mitt lif för er
räddning. Gud vet, att jag talar sanning. Och om
jag kunde frälsa er dyrbara själ, så skulle jag
med glädje offra hvarenda droppe blod i min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
