Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvit dem. Till och med Kassy hade besökt honom.
Utan att fråga efter den fara, för hvilken hon
utsatte sig, hade hon en natt smugit sig ned till
honom och gråtande tackat honom för allt hvad
han hade lidit för hennes och Emmelinas skull.
Då Georg inträdde i skjulet och såg Toms
tillstånd, betog honom en känsla af svindel.
— Är det du! utbrast han. Är detta möjligt, o,
är det möjligt?
Han kastade sig på knä bredvid den döende.
— Onkel Tom, min stackars käre, gamle vän!
Tom rörde sakta på hufvudet och mumlade
småleende:
, Så mjukt, så godt, så himmelskt ljuft
kan Jesus dödens läger bädda.
— Käre onkel Tom, hviskade Georg, tala ännu
en gång till mig! Det är jag, din egen lilla
master Georg. Känner du inte igen mig?
— Master Georg, hviskade Tom svagt och slog
långsamt upp ögonen, master Georg!
Småningom klarnade hans förvirrade blick, och
ett gladt uttryck syntes i hans ansikte.
— Prisad vare Herren, sade han sakta, i det
tårar samlades i hans ögon, han har hört mina
böner. Nu kan jag dö nöjd.
— Du får icke dö, Tom. Jag har kommit hit
för att köpa dig och taga dig med mig hem och
ge dig friheten, sade Georg med djup rörelse.
— Det är för sent, master Georg. Men — de
hafva alltså icke glömt mig — det är nog — jag
är lycklig — jag går hem — jag får friheten.
— O, Tom, hvad du har lidit!
— Ja, massa Georg, jag har lidil, men det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
