Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40. Befriaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, det gjorde han inte. Vi få väl höra
något, när han kommer.
— Jag tror knappt gubben min kommer att
känna igen pojkarne. Och Polly är ju också så
stor. Missis kan aldrig tro, så rask hon är, hon
kan redan baka en majskaka lika bra som jag
själf. Missis har ju sedlarna?
— Ja, Kloe, de ligga i skrinet därborta.
— Jag ska visa gubben dem. Han ville nog
ha mig kvar, sockerbagaren, men jag tackade och
sa, att nu har jag nog med pengar, för nu
kommer gubben hem, och missis kan inte undvara mig
längre.
Bullret af en vagn hördes på gården.
— Det är massa Georg, skrek Kloe och rusade
till fönstret.
Fru Shelby skyndade till dörren och
omfamnades snart af Georg. Tant Kloe stirrade ängsligt
ut i mörkret.
— Tant Kloe, sade Georg och lade mildt sin
hand på hennes axel, jag skulle ge allt hvad jag
äger, om jag kunnat föra honom hit tillbaka. Men
han har gått till ett bättre land.
Fru Shelby uppgaf ett rop af smärta, men
tant Kloe stod tyst.
— Ta pengarna, sade hon slutligen, jag vill
aldrig se dem mera!
Och hon vände sig om för att gå. Men fru
Shelby drog henne ned på en soffa och lade
armen om henne, och tant Kloe lutade sitt gamla
hufvud mot sin matmors bröst och snyftade:
— Mitt hjärta är brustet — det är hela saken
det, kära, dyra missis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
