Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
— Vet pappa, vet farfar, ropar Hellen, i det hon
springer mot de båda herrarna. Bysshe berättar vad han ska
göra, när han blir stor och får Field Place — då ska han
dela ut det till oss och till alla som ä’ fattiga, för han
säger det är orätt att somliga ska vara fattiga och andra
rika.
Den yngre av de båda herrarna blir tuppröd i ansiktet.
— Du låter bli att prata sådana där dumheter, Bysshe,
utropar han med gäll och retlig stämma. För det första
är det opassande och hjärtlöst och otacksamt av dig att
tala om vad du ska göra sedan din far och din
vördnadsvärda farfar gått hädan! Och för det andra kan du
tacka Gud — och tacka din farfar också — om du en
gång får det lugnt och bra med fullt upp av försynens
håvor. Det vore ett brott — jaha, ett verkligt brott —
att förskingra vad dina förfäder samlat ihop, just ett
sådant brott som försynen strängt straffar. Kom ihåg det,
min gunstig junker!
Den gamle herrn har under sonens häftiga utgjutelser
stått tyst, medan ett försmädligt leende spelat över hans
tunna läppar.
— Var lugn, Timothy, säger han nu med en torrt
sarkastisk stämma. Vänta tills den här pojken blir en ung
man; da lär han sig nog inse, att man kan ha roligare för
sina pengar än att kasta bort dem till tiggare. Man är
ändå sig själv närmast — den sanningen, min kära Bysshe,
kommer livet nog att lära dig.
Och med ett hånfullt skrockande skratt fortsätter sir
Bysshe sin väg, följd av sin son.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
