Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
vår jordiska födelse? Och hur skulle vi kunna ha alla
de idéer och föreställningar, som vi faktiskt hyser redan
som barn, om ej inom oss vaknade minnen av vad vi i
föregående existenser vetat och drömt och tänkt? Läs om
din Plato, det råder jag dig till!
En fattigt klädd kvinna kommer gående på gatan med
ett spätt barn på armen.
Shelley hejdar henne.
— Ursäkta, min fru, sade han, tror ni inte, att ert
barn skulle vilja ge oss några upplysningar angående
pre-existensenr
Kvinnan stirrade häpen på honom.
— Go’a herrn, sade hon, han ä’ bara fyra måna’r, sä
han kan inte tala än.
Shelley tog barnet, höll det varsamt i sina armar och
såg uppmärksamt in i dess vidöppna blå ögon.
— Kan inte tala! utropade han. Men det är inte
möjligt, att han redan glömt det. Jag försäkrar er, min fru,
att han bara låtsar sig ha glömt den konsten.
Alltmera förvirrad, blickade kvinnan ömsevis på de
båda studenterna.
— Det passar sig ju inte för mig, sade hon nigande,
att disputera emot, när herrarna, som ä’ lärda herrar, säger
nånting, men jag kan försäkra herrarna, att aldrig har jag
hört honom säga nånting.
— Ack, de är så listiga, sådana där små kräk, sade
Shelley med ett tankfullt leende. De gömmer så väl på
sina hemligheter och låter oss undra och grubbla.
Han räckte barnet tillbaka till dess mor, som såg helt
lättad ut över att återfå sin skatt.
Likt en stormvind kom Shelley inrusande. Hans röst
var flämtande, hans ansikte var upphettat och blossande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
