- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
34

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

Och bort seglade den majestätiska Eliza. . .

Harriet låg fortfarande med slutna ögon. Vad hon
var vacker i det fladdrande ljusskenet, där hon låg bland
de vita kuddarna under de tunna blommiga
muslinsgardinerna. Det upplösta håret ringlade sig mjukt kring den
vita halsen, över de rosiga kinderna föllo ögonhårens
duniga skuggor, de fylliga halvöppna läpparna lyste
körs-bärsröda. En rund arm, till hälften blottad, låg uppe på det
ljusa sidentäcket, genom vars hölje skymtade den
ungdomliga gestaltens mjuka konturer.

Shelley satt och stirrade på henne. Färgen steg allt
högre på hans kinder... Men hastigt, full av blygsel,
vände han bort sin blick. Vad tänkte han på? Denna
oskyldiga unga flicka hade ju visat den största tillit till hans
gentlemannaära genom att i barnslig oskuld låta honom
sitta där vid hennes bädd. Och nu höll han på att svika
hennes förtroende genom att med lystna blickar insuga
hennes friska fägring.

Han började åter brådskande tala om de franska
filosoferna, om Volney och hans »Les ruines». Med ögonen
ihärdigt fästa på en liten leende porslinsherdinna, som stod
uppe på den smalbenta sekretären och nöp i sin blommiga
kjol, hasplade han ur sig långa vackra fraser om frihet och
människorätt.

Blott då och då smög han ett förstulet ögonkast till
den unga skönheten. En gång mötte han därvid en
glimtande blick under halvslutna ögonlock. Han fick brått att
åter vända sina ögon emot den lilla porslinsherdinnan, som
stod där och lyfte på sin kjol och log sitt gäckande
leende.

Drygt en timme hade förflutit, då miss Westbrooks
steg åter hördes i trappan. Ytterst långsamt och försiktigt
öppnades dörren. Till sist visade sig Elizas mörkhylta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free