- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
40

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

Vid ankomsten till Edinburgh hade Shelley inte ett
öre i fickan. Han måste förtro sig till värdshusvärden,
måste be att få kredit på några dar; han hade skrivit till
sin onkel och räknade på att snart få pengar.

Värdshusvärden, en tjock godmodig man, var icke ovan
att mottaga älskande par som voro i trångmål. Han log
och klappade den unge herrn på axeln, sade att det skulle
nog bli bra med den saken och förde dem till ett rum,
som låg invid skänkrummet.

När kvällen kom, satt värden och pokulerade med några
vänner i skänkrummet. Så begynte de bulta på dörren
till det unga parets rum och ropa: Bruden ut! Vi vill
se bruden!

Rusiga och larmande sökte de bryta upp dörren. Och
de gåvo sig inte, förrän den unge äkta mannen med av
ursinne darrande stämma ropade där inifrån, att han hade
en pistol och att den förste som trängde sig in skulle bli
skj uten.

— Du förstår ju, min kära gosse, att jag har medkänsla
för din belägenhet, sade mrs Shelley. Naturligtvis
skulle jag önska att ni finge ett anständigt underhåll — du
och den unga person du gift dig med — att ni finge lite
mer än den obetydliga summa som utlovats. Men din far
är obeveklig. Han är mycket djupt sårad i sina känslor,
Bysshe.

Bysshe satt i den stora salongen på Field Place och
såg utåt gårdsplanen, där de väldiga cedrarna bredde sina
långa skuggor över gröna gräsmattor. Var det blott för
att säga honom att mr Timothy Shelley var obeveklig,
som hans mor önskat ett samtal med honom?

— Men kanske finns det i alla fall en utväg, fortsatte
mrs Shelley.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free