- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
55

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

änkan och hennes dotter. Blek av vrede, hade Shelley
svarat henne kort och kallt, hade gått sin väg och ej
kommit hem förrän sent på kvällen. Följande dag hade Harriet
varit isande, hade ej svarat ett ord vad han än sagt,
men gått omkring med en trumpen och förorättad min.
Det var i denna taktik hon nu uppmuntrades av sin
majestätiska syster.

Harriet och hennes syster hade förr ej alltid dragit
jämnt. Eliza var despotisk till sin natur, medan Harriet
var egensinnig och styvsint, och de hade ibland grälat
tappert på den tid de båda bodde hemma hos pappa
Westbrook. Men numera voro de så gott som alltid ense.
De hade ju gemensamma intressen att kämpa för. Den
äldre systern hade en minst lika stark åtrå som den yngre
efter att få umgås med fint folk. Och sedan Harriet
lyckats göra ett fint parti, var Eliza fast besluten att även
för egen del draga all möjlig fördel därav. — Hon visste
ju lika väl som Harriet, att Shelley skulle kunna få ett
stort årligt underhåll, ifall han bara ginge in på att en
gång mottaga såsom fideikommiss gamle sir Bysshe’s
domäner och förbunde sig till att odelade överlämna dem
åt sin eventuelle arvinge.

När Harriet först hörde om dessa anbud och Shelleys
svar härpå, hade hon — om än en smula lamt — sagt,
att naturligtvis hade Bysshe gjort rätt. I hemlighet hade
hon ju grämt sig över att denna möjlighet till att utbyta
deras nuvarande anspråkslösa tillvaro mot ett liv i lyx
och överflöd och socialt anseende skulle gä om intet,
bara för några principers skull, men hon vågade inte yppa
sina egna meningar härvidlag. Hon var van att föreställa sig,
att de åsikter hennes man omfattade voro sådana som
måste hysas av alla fina och intelligenta människor och
att man kunde löpa fara att röja en betänklig underklas-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free