- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
58

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



råde att det var mycket tomt efter henne. Det där var
ju sådant som man måste säga — det skulle låta alltför
ovänligt annars.

Men de båda kvinnorna i Bath sågo triumferande på
varandra, då de läste detta brev.

— Han börjar redan bli spak, sade miss Westbrook.

Harriet nickade instämmande. Och kastade samtidigt

en belåtet mönstrande blick bort emot spegeln.

— När rätta stunden är inne, sade miss Westbrook till
sin syster, skriver du till honom dina villkor: att han ej
får dig tilbaka förrän han gått in på sin familjs högst
förnuftiga önskningar och mottager sin farfars verkligen
generösa anbud. Men ännu är inte tiden mogen. Du kan
gärna pigga upp honom lite med att tala om mr Ryan.
Sådant tar så utmärkt på karlar.

Ty Eliza hade läst många romaner och visste
följaktligen, att svartsjukan spelar en stor roll i alla
hjärte-affärer.

Den läraktiga Harriet skrev till sin man, att det var
så trevligt att ryttmästare Ryan kommit till Bath och
jämt sällskapade med dem.

Shelley kom mycket väl ihåg mr Ryan. De hade
träffats ett par gånger, han hade varit rätt artig mot
Harriet, och hon hade tyckts ganska road av honom. Nåja,
Harriet var alltid road, när hon märkte att en herre beundrade
henne. Shelley hade tagit det med stort lugn. Och nu
skrev han till henne, att det var ju roligt hon fått
sällskap.

Några dagar därefter fick han ett brev, som var uppfyllt
av mr Ryan: hur trevlig han var, hur artig, hur verkligt
intagande. Han åtföljde dem på alla deras utflykter.

Shelley fick plötsligt den övertygelsen, att Harriet var
kär i mr Ryan — att hon icke längre älskade honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free