- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
66

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

tilllade: Men de äro sällsynta, kvinnorna av det
slaget —

Med kvinnligt snabb intuition förstod den unga flickan
vad som i detta ögonblick drog igenom hans själ. Hon
kände icke Shelleys hustru, men hon hade hört Fanny
tala om henne, och Fanny trodde icke att Harriet var den
hustru som kunde förstå Shelley. Mary såg sorgen i
hans blick, och hon led med honom. Men hon visste icke
vad hon skulle säga. Hon stammade blott:

— Om min moder hade levat! Hon skulle ha varit
glad åt att möta er!

— Om er moder hade levat — upprepade han. Och
i detsamma kom han att tänka på att något av vad Fanny
lidit hade väl också Mary fått erfara: tyngden av mrs
Godwins hårda regemente och skarpa tunga. Det fanns
intet slag av mänskligt lidande som snabbare uppväckte
hans medkänsla än det som låg i bundenhet och i förtryck.
Och med ett plötsligt och varmt deltagande anade han
vad detta barn måst lida under styvmoderns tyranni och
vad hon måst sakna sin egen moder.

Han kunde icke uttrycka sitt deltagande — lika litet
som Mary kunnat antyda, att hon anade den tysta sorg
som skälvde i hans hjärta. Finkänsligheten band deras
tungor. Och sä sutto de båda tysta mellan gravarna och
sågo junisolen sänka sig och kringsvepa med sitt gyllene
sken gråa husrader och gröna träd och i fjärran blånande
tornspiror. De tego, men de kände huru en ström av
skälvande medkänsla gick från den ena till den andra, och
för vardera kändes sorgen lättad därigenom att den andra
deltog däri.

När de efter en stund reste sig upp för att gå, räckte
Shelley ut sin hand och fattade den unga flickans. Hand
i hr.nd gingo de ut från gravarnas stad. Men när de åter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free