Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6;
voro ute bland gatornas larmande jäkt, sade han henne
ett hastigt farväl och skyndade bort.
Medan han i kvällens skymning gick hem till sin
ödsliga bostad, tycktes det honom, att den sorgfulla längtan,
som är det innersta i varje människosjäl, nu hos honom
helt samlat sig i ett enda begär: att taga detta barn med
den vita pannan och de klara oskyldiga, tankfulla ögonen
i sin famn för att skydda henne mot all livets sorg och
strid och grymhet.
— Vill ni bli min vän, Mary?
De sutto åter ute på den lilla bänken å S:t Pancras’
kyrkogård.
Det var en mulen dag, och vinden ven bland
tusenskönor och vajande gräs.
— Vill ni bli min vän, Mary?
— Jag är det ju redan, mumlade den unga flickan, och
på hennes bleka kinder steg en svag rodnad.
— Men jag menar icke med vänskap detsamma som
mängden. För de flesta betyder ;en vän» blott en
människa, med vilken man är hågad att ibland fördriva en ledig
stund, en som man pratar med om likgiltiga ting, som
man gör sällskap med. därför att människan nu en gång
är ett sällskapsdjur. Vad jag menar med vänskap, det är
någonting heligt —• liksom kärleken’ — ja, kanske mera
heligt än kärleken. Vad jag menar med en vän — det
är en människa, för vilken jag kan öppna mitt hjärta utan
att frukta att bli missförstådd, åt vilken jag kan förtro
mig, en som är redo att deltaga i min sorg, att fröjdas
ät min glädje — en människa som känner sig i sitt
innersta hava något gemensamt med mig, vars själssträngar
vibrera för samma anslag som de vilka sätta mitt väsen i
dallring. — — När jag var barn hade jag en vän - det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
