Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
var i min första skola — jag minns ännu den skälvning
av glädje, med vilken jag brukade tänka på honom, tänka
pä det själarnas tysta hemliga band som fanns emellan
oss. Det var längesedan, och jag vet icke mer var han
finns ... Så hade jag en vän på den tid jag låg vid
universitetet. Men han svek mig. . . Nu är jag ensam i mitt
innersta — ensam sedan åratal. Vill ni bli min vän, Mary?
— Jag är det ju redan, sade åter den unga flickan med
låg och darrande stämma.
Och hon lyfte sin blick och såg rakt in i den mannens
ögon som talade till henne.
Och han såg in i hennes klara ögon, såg in i hennes
rena, öppna själ. Och han förstod — med en känsla av
svindlande glädje — att det som han bett om, det var
honom redan givet; det som han längtat och trånat efter,
det låg där redan och väntade på honom: den varma,
skälvande sympati som blott en kvinnosjäl kan giva —•
och giva blott åt en enda man på jorden.
Undret hade skett. J dessa få lyckliga dagar de varit
tillsammans hade där sätts ett frö, hade där spirat en ört,
hade där vecklats ut en blomma av stilla, sällsam och
sorgfull skönhet. Och himmelens vindar susade i den
blommans blad, och ur bladen tonade det säng — en sång
som fyllde all världen med välljud. Den sången var fager,
den sången var ljuv, men den hade en klangbotten av
osäglig smärta, av oändligt vemod, av trånad utan namn
och utan gräns. Ty de visste ju båda, att de aldrig
kunde få säga ut vad som rörde sig inom dem — dessa heta,
stilla, innerliga känslor som ville spränga deras bröst. De
fingo icke trösta varandra med de ljuva, tysta smekningar,
som bättre än ord trösta den sorgsne, vagga hans smärta
till ro. Blott med förtäckta ord kunde de tala, blott i
brutna halva meningar kunde de förtro varandra sina hjär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
