- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
72

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

Harriet började känna en viss oro. Åtskilliga dagar
hade gått utan att hon erhållit något brev från sin man.
Hade hon kanske spänt bågen för högt?

Hon beslöt i en hast att resa in till London. Denna
gång avvisade hon otåligt systerns förmaningar att först
framställa sina villkor, innan hon gåve Shelley tillfälle att
åter se henne. En obestämd ängslan hade gripit henne
— hon måste genast träffa honom.

Men då hon åter stod ansikte mot ansikte med sin
man, greps hon av en stor förvåning.

Hon hade trott, att han skulle möta henne endera med
häftiga förebråelser eller ock med en uppvällande glädje
och ömhet. Men det som hon alldeles icke var förberedd
på, det var den lugna vänlighet han visade henne.

— Jag hoppas, att du haft gott av din vistelse i
Bath, sade han. Du ser verkligen friskare ut, tror jag.

Spelade han komedi? Sökte han visa sig likgiltig för
att dölja sina verkliga känslor? —

Shelley dröjde icke länge med att klargöra situationen.

— Min kära Harriet, sade han, det är en sak som jag
tror vi båda två kommit underfund med under denna tid,
och det är att vi begingo ett stort misstag, då vi gifte oss
med varandra.

Hon såg på honom, stel av häpnad. Hon hade alltid
haft en hög tanke om sig själv och sin personliga
tjuskraft, och ehuru hon mången gång varit missnöjd med sin
man, därför att han, enligt hennes åsikt, ej visat en
tillräckligt hög uppskattning av henne, hade hon dock alltid
varit övertygad om att i grunden hans kärlek till henne
var orubbad. Den likgiltighet han stundom visat tillskrev
hon hans temperament: han var ju poet och filosof —
dubbel anledning, enligt hennes tanke, att vara lite
besynnerlig i somliga avseenden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free