Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
— Nej, det är det inte, sade Shelley uppretad. Men
jag anhåller, att du inte i den tonen talar om en flicka,
som jag för min del finner lika behaglig som
beklagansvärd.
— Då är det kanske den där svarta ungen Claire,
fortfor Harriet, alldeles oberörd av hans tillrättavisning. Det
är då ett kokett stycke, det säg jag från första stund.
Shelley ryckte otåligt på axlarna. Harriet, som märkte
att hon ej heller nu träffat rätt, fortsatte med sina
gissningar.
— Det kan väl aldrig vara Mary? utbrast hon. Den
där flickungen som är precis som en pojke: tunn och
spinkig — ingen figur alls! Och som jämt hänger näsan
över böcker!
— Det är alldeles onödigt, jag upprepar det, sade
Shelley, darrande av harm, att du kommer med några
gissningar. Huvudsaken är att vi tycks vara ense om
att ett fortsatt samliv vore otänkbart.
Och han lämnade hastigt rummet.
Följande morgon återvände Harriet till Bath, där hon
ännu hade såväl Eliza som Ianthe. Men hon beslöt att
redan om ett par dagar flytta hem igen.
— Och då skall jag strax gå upp till mrs Godwin,
tänkte hon, och säga åt henne att ha ett öga på flickorna.
Men när hon efter ett par dagar återkom till den lilla
våningen, var Shelley borta. En biljett av hans hand
underrättade henne om att han rest bort, och att det
antagligen komme att dröja rätt länge innan de åter
träffades.
Ombord på ett litet fartyg, som stack ut från Dover
och för hård nordlig vind styrde kurs mot franska kusten,
befunno sig Bysshe och Mary. Med dem var också Claire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
